Ibland kan tiden bara stanna upp och typ peka på mig och säga

 "Förstår du vad du upplever just nu?"
 "Förstår du att du lever livet just nu?" 
"Förstår du att du bor i ett annat land?"
"Förstår du att du är 6036.97 km från Sverige?"

Svaret är: NEJ...

Nej det gör jag inte! I början kunde bara en liten detalj påminna mig. Så som att se den ENORMA amerikanskaflaggan påväg till Johanna.

Men nu, nu är detta hemma. Allt är så vanligt. Allt är vardag. Jag har en underbar familj här. "Småsyskon" som jag får umgås med varje dag. Kompisar som har blivit en mamma pappa syster bror psykolog och allt där i mellan.


I alla fall, nu har jag glömt bort varför jag började skriva detta. Men jag kom på denna känsla när jag hörde något på tv som än en gång fick tiden att stanna och peka på mig och fråga
"Förstår du att du inte är hemma?"


Ja, det var vad jag hade i huudet för den här gången! Nu ska jag sova!
God natt

♥♥♥