Epilog

Det var inte meningen att det skulle vara en så lång cliffhanger. Det skulle inte vara någon egentligen, men nu blev det så! Idag har jag varit hemma i 11 dagar. Det känns som en eeeeeeeeeevighet! Känns som om jag knappt varit där! Hel konstigt. När man vart där i en månad kändes det som en evighet, nu känns 11 dagar som en evighet.
 
Vi kan börja med det wild n' crazy jag gjorde. Sommaren/hösten 2011 bestämde sig Joanna och Quin att dom inte skulle klippa sitt hår under tiden jag var där, sagt och gjort dom rörde inte en mm på längden. Men i söndags klippte sig Quin och Joanna tyckte då att jag skulle följa med, lite i "äran" av det hela. Så när vi satt där i frisörsalongen kollade jag igenom lite lookbooks, och hittade en, vad jag tyckte, sjukt snygg och cool frisyr.
Så när Quin var klar hade jag en konsultation med frisören och snart så hade även jag en klipptid.
Två timmar senare gick jag ut med en ny frisyr. Och liksom inte bara så där lite så det nästan inte syns, nej utan jag har klippt av mer än hälften av längden och jag har även fått lugg!!!!! Crazy haha! Det kanske kommer upp lite bilder nu efter nyår! ;)
 
En annan crazy thing, var att jag sa ju att jag skulle komma tillbaka till Sverige den 19:e. Men nej så var det inte. I måndagskväll lämnade jag usa. Och i tisdags förmiddag landade jag på arlanda. Där möttes jag av tre underbara vänner :) Jag fick både blommor och skylt! Så roligt :D Och eftersom jag nu kom hem i en ny frisyr tog det ett tag innan dom kände igen mig.... Kan även erkänna att det tog ett tag för mig även fast jag sett Malin bara några veckor tidigare. Sen så åkte vi till viksjö dumpade mina väskor hos malin. Jag åt mackor, en med leverpastej och en med marmelad! SUPER GOTT!!! :D Efter det åkte jag och Malin in till Slussen och gick till pappas jobb, där hade han ett "möte" med  sin kollega, helt plötsligt stod jag i fönstret och stirrade på honom. Han sa inte så mycket när vi vär där, men nu i efterhand säger han själv att han gav guldfisken ett ansikte.
Det var super roligt att överraska honom! :) Varför jag åkte till jobbet var för att han skulle på julfest på kvällen så  han skulle inte komma hem den tid som den riktiga överraskningen var...
Efter det åkte vi tillbaka, stannade hos Malin tills vi fick ett sms som sa att kusten var klar att gå hem och fixa lite. Halv 7 var alla, och då menar jag ALLA här! Moster, Morbror, Farbror, Faster, Farmor o Farfar, kusiner och kompisar. Efter ett tag gick några iväg och hämtade mamma på granngatan. Det var ju så att hon var bortbjuden på middag där passande nog! ;) Sen kom dom hem och mamma började ju säga hej till alla och hhelt plötsligt stod jag där och skulle säga hej. Med lugg och allt så det tog ett tag innan hon såg att det var jag! Skit roligt! :D Sen skratta och grät hon om vartannat :D
 
Jag vill tacka alla inblandade som hjälpte mig att överraska mina föräldrar! Jag tycker det blev väldigt lyckat :D
 

Nu vet jag inte vad jag ska skriva riktigt...
 
Jag vill nog bara säga tack! Tack till alla som läst denna blogg. Ni som stått ut med detta i vått och torrt. Ni som stöttat i svåra tider och ni som hejat i glada tider. Även fast ni inte kommenterat varje inlägg har jag vetat att ni suttit där på andra sidan! Och bara den där lilla kommentaren har gjort så mycket! :D
Tack tack tack!
 
Nu fortsätter jag med mitt liv, bloggen tillhör mitt förflutna. Även om det varit riktigt roligt att skriva, så känner jag att det inte är lika roligt att skriva nu när jag är i Sverige. Men man ska ju aldrig säga aldrig, vem vet en dag kanske jag fortsätter skriva. Dock inte just nu.
 
Ha det bra, må gott och lev länge! :) Vi syns snart!

Kommentarer
Postat av: Lena N (gudmor)

Äntligen kom fortsättningen! :-) Tack själv, Josefine! Det har varit ett sant nöje att få följa din blogg. Vad ska jag nu göra på kvällarna!? ;-) Du har varit så jättebra på att beskriva allt som du varit med om och framförallt hur du själv har upplevt det som har hänt. Du har en stil när du skriver som förmedlar dina känslor så bra - du har bjudit på många skratt när du berättat om lustiga händelser, men också tårar ibland när du berättat om sånt som känts jobbigt. Det har varit helt fantastiskt att få följa din tid i USA så nära. Önskar dig stort lycka till framöver - vad det än blir du tar tag i närmast! Vi ses! Kram, Lena

2012-12-30 @ 22:38:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0